Folkminnen

Uppteckning nummer NM-HEU52550_19



Titel: Jultraditioner.

Upptecknare: Arvid Edblad
Meddelare:    År: 1962

Socken/stad: Alnö  By/kvarter: Alnö

Julottan den första otteringningen som skedde klockan 4. Den utjordes väckning för alla som bodde när kyrkan att klockklangen nådde dem. Denna väckning had praktisk betydelse även i annat fall. Julen var bland annat i hög grad en dödas fest. I äldre dagar på 1800-talet breddes det halm på golvet i stugorna, och där låg husbondefolket. De uppbäddade soforna och sängarna voro för de dödas räkning. De kommo nämligen på julnatten för att sova i sina gamla hem. På morgonen foro dessa döda till kyrkan och firade sin egen julafton och julotta. I bondgårdarna voro klockorna ej alltid att lita på och det hände folk från skogsbygden, att de kommo för tidigt till kyrkan och först när det var för sent med fasa märkte, att det var de dödas julotta som pågick. Hade de ingen avlidden släkting var det svårt att komma loss därifrån. I alla händelser måste offra något klädesplagg. De döde hade det kalt. Klockan 5 tändes ljus i alla fönster åt vägen, ofta alla i stugan. Kyrkfolket passerade vägen till kyrkan genom illumerade socken. Även de oinredda rummen på övre botten hade gardiner året runt - man ville ej erkänna att de orinredda och möblerade. Ljusen placeras i stora potatisar eller i kålrötter, då man ej hade stakar.

Den andra otteringen, som föregick klockan 5 var singnalen att tända ljusen. Man var ideligen ute och lyssnade efter ringnignen för att veta när man skulle börja att illuminationen. Kreaturen skulle utfodras innan man for till kyrkan, och husfolket åt ordentlig frukost. Det stod ju dukat bord sedan föregående kväll. Där brännvin brukades togs kyrksupen. Hela familjen for till ottan, undantagandes en person som skulle vara hemma och vakta huset. Det var något gammal mor ifall sådan fans, eljest någon annan medlem av familjen. Det gick i tur och ordning så den som var hemma ena året, fick fara till ottan nästa år. Denna släkte ljusen när kyrkfolket farit. Man fick för all del inte komma för sent till kyrkan. Ottan började 6 till halv sju olika i socknar. Till ottefärden brukades den fina selaen nu särskild putsad - mässingen var skinande blank och svärtat. Den bästa släden en lapongsläde med fimmerstänger brukades. Den rymde två sittande och två stå bakpå. Tidigare hade färden jort med bloss. Alla bloss kastades vid framkomsten till kyrkan i en hög.

Annandagsotta hölls i hemmen klockan 3 - 4 på morgonen. Den bestod i glöggdrickning. Det var gudstjänst i kyrkan på vanlig söndagstid klockan 10. Nu var det ej så noga att alla voro med. Nu fick man tända sin piga på färden till kyrkan. Det sades att kyrkan fylld av lutfisksånga och skinnpälstbrannvin.

Ja så berättar min mor från 1700-1800-talets seder och bruk.


Nordiska museet. Frågelista. NM. 15. , s.15. jul.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: EU52550


Denna uppteckning tillhör kategorierna:
Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


LANDSBYGDSBEBYGGELSE BYBEBYGGELSE

MUSEUM HERRGÅRD BOSTADSHUS KAKELUGN

KANAL STADSVY

Skoband

Gjutform

Skål