Folkminnen

Uppteckning nummer NM-ANM1650



Titel: Den snåle bonden och slåtterkarlen.

Upptecknare: P. Wallmark
Meddelare:    År: 1890

Socken/stad: Selånger 

Hä var en gång en bonnä, som var så ojalplit snål, s´ätt han int nämdäs ha na lejjfölk öm schlöttana (slåttertiden) en gång - o ändå haddä-n dä störstä hemmanä i hele sokkna - utan han pärkä på (knogade på) o slog ensammän. Män så fekk-n o höllä på långt ättär höstmättän (höstmarknaden), o hä var mångä gångär han int hann ta öpp päran (potatisen), inna hä bördä på o snögä. Hä va mä jära (med göra, med nöd) han hann skära kornä, inna hä frös bort för-n.

Män så hännä-nä, att hä vart bittigän vinter två år å ra, s´ätt var evegä pelesket (smul.), han haddä ti sä (säd), frös bort, inna han haddä schlejjä från säg, o päran fekk-n inte sö möttjä to en gång, ätt han kunnä äta säg mätt to en endastä gång.

Då såg-n, att hä int jekk längär tell o höllä på sö länjä o schlö, utan årä därpå skullä-n lejjä säg nagrä te jalpa. Män hä var engän, söm villä vära när-n (hos honom) o ärbettä, för han nämdäs int jä döm naschan (något) o äta. Ti schlut kommä-nä ändå en kär mä´n liä på aklla (AKLA M.) o bjö ut säg tell o jalp´n schlö. "Hurru myttjä skör i ha öm dan då?" frågtä bonn. "Får jag ett tusän reksdalär to i, sö skör ja schlö hele hemmanä ött i på en nätt, o hinn ja ´nt mä, sö vill ja ´nt ha ett kronans öre för-ä." Bonn tykktä, ätt hä kunnä-n då löva, ty inte var-ä möjlit tell o schlö hemman oå en nätt int.

Då kvälln kom, sa kärn ött bonn, att han skullä gå o läggä säg o intä få si på, o bonn gatt (måste) gå o jära hä, ty hä va leksöm lite kuslit, då kärn spitä (spände) ögan ti-n. Sään drog kärn na drag ????????? över vänstre akkla, o sö la-n säg o söva. Män hä bordda ?????????? liän flög to säg sjalv, o inna möran var helä hemmanä sjlejjät.

Då bonn vaknä o fekk si, ätt hä int fans e strå, söm stog kvär, sö vart-n rädd, att han skullä jetta (nödgas) betala ut de dännä tusän reksdalran, söm han haddä löva kärn. Jaa, hä var ´nt länjä, inna kärn kommä o villä ha betalt. Bonn vill-int jöra-nä. Då sö vart kärn döbbält sö stor o skrek: "Ta hit pännengan, annars sö!" Bonn visstä ´nt säg na levanäs rå: "Härrä jesses, jalp mäg!" roptä-n. Då kröp kärn ihop o försvann. Hä va då säkärlegen nan to småjävlan, öm int hä var ´n Horn-Pär sjalv. Män han söm inte lejdä na schlöttfölk mer, hä fekk gå hur dä villä, hä var bonn hä.


Sv. L. III:2. Sagor, sägner, legender. Stockholm 1937. Sid. 173-174. I ULMA, saml. i 16:o från Medelpad finns SÖKA subst., men i Norr, lm.-för. diskussionsprotokoll (ULMA 88:5), s. 245 och 251 anföres detta ord samt en beskrivning på tillvärkningen av brynstickor. Jfr SÖKA TELL 'slå till'.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: NM1650


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


ÄLV SKOG

UTSTÄLLNING MUSEIUTSTÄLLNING

STADSVY

Haklapp

Linne

Medicinflaska