Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-S1339



Titel: En mycket vacker historia.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Födorådstagare J. Nänzén  År: 1915

Socken/stad: Nordingrå  By/kvarter: Omne

Det var en gång några högre herrar, som satt tillsammans och drack och samspråkade. Så föll samtalet på deras fruar. De tycktes inte lita värst mycket på deras trohet. Bara en av dem tog sin i försvar. Han sade sig kunna lita på henne helt och fullt. En av de andra påstod, att han skulle kunna förföra henne. Det gick så långt att de slog vad om allt, vad de ägde och hade. Den, som rådde om frun, skulle fara bort, så att den andra skulle ha fritt rådrum.

Han som skulle förföra frun, försökte på alla upptänkliga sätt, men hon var ståndaktig. Det tycktes som han skulle få lov gå ifrån allt, vad han ägde och hade. Detta gjorde honom modfälld och grubblande.

Men så kom det en dag till honom en tiggarkäring, som ofta brukade vara dit, för det var en givmild och godhjärtad herre. Hon såg strax, att det inte var bra ställt med honom och frågade: "Höre sönna är ä ve patron i dag?" Från början ville han inte tala om det för henne, men till slut nödgade hon honom göra det. Då gav den gamla käringen honom det rådet, att han skulle skaffa sig en glaskista, som var så stor att han kunde ligga i den, och så skulle han ta plats i den och låta bära sig upp till den där frun av ett par främmande karlar, som skall säga, att hennes man skickat hem denna kista och att den innehölle en så dyrbar skatt, att hon måste förvara den i sin sängkammare. Men glaset i kistan skulle vara så beskaffat, att det inte gick se utifrån och in i kistan men väl inifrån och ut. Nu skulle den här herrn bli i tillfälle se, huru dana underkläder frun hade ävensom om det fanns något egendomligt på hennes kropp, som han sedan kunde uppgiva för hennes man och inbilla honom, att han varit i säng med henne. Allt gick efter beräkning. Då den bortreste mannen kom hem, påstod den hemmavarande, att han varit i hoplag med hans fru. "Det är en nedrig lögn!" sade hennes man. "Du tror det inte heller, om jag talar om för dig, att hon på insidan av högra låret har två födelsemärken?" frågade den andre. -Nu trodde denne, varit honom otrogen, överlämnade all sin egendom åt bedragaren, grälade upp sin hustru av bara tusan, och sen reste han bort, och ingen visste vart.

Hans fru gav sig iväg efter ut i världen för att söka reda på honom. Efter många år fann hon igen honom på en skomakareverkstad. Hon kände igen honom men inte han henne. Sedan hon bekantat sig med honom, fick hon honom till att följa med på en resa. En kväll förde hon honom in på ett värdshus, där en mängd herrar satt och drack och skämtade och berättade för varandra sina öden. Det rörde sig mest om huru de kommit över sina rikedomar. Då var det en av dem, som sade: "På tal om den saken, så har jag ärvt en del av min förmögenhet, en annan del har jag arebeta mig till men det mesta har jag vunnit genom ett vad." Då blev de andra nyfikna och ville höra huru det gått till. Mannen, som talade var just densamme, som legat i glaskistan. Han talade sanningsenligt om hela bedrägeriet, och de andra skrattade och tyckte, att han burit sig knepigt åt. Men då var det den fattige skomakargesällen, som steg fram och krävde ut sin rätt. De båda männen fick nu byta plats i livet. Bedragaren blev utfattig, men den bedragne kom till hela förmögenheten och han blev åter lika lycklig som förr med sin trogna hustsru.


Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:V_1915. Uppteckningsnr: 1339


Denna uppteckning tillhör kategorierna:
Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


BONDGÅRD BOSTADSHUS

Vy

STADSVY

Krustadform

Trefot

Leksak